Nu var det med andra ord dags att plasta igen det där stora hålet, det som var så stort att jag själv kunde få in huvudet igenom det. Detta arbete är stort men inte speciellt komplicerat egentligen.
Skrovet är fasat från två håll, så jag började med att montera ett mothåll på utsidan. En plastbit lite drygt hålets storlek tejpade jag fast på utsidan skrovet. Under den monterade jag värmaren med givaren monterar på plåten. Tacksamt att jag har hål kvar för bordgenomföringar till byssan som skall bytas. Det blev en smidig väg att dra kabel för givaren in till värmarens styrbox. Plåten hölls på plats med två reglar i ytterkant som jag satte hårt i spänn med spännband runt magen på båten. Plåten följer skrovets form fint även om den så klart inte kan bukta inåt precis vid utsidans fasning. Mer om detta senare. Utanpå plåten kommer två lager glasull, två lager isolermatta och till slut byggplast för att stänga ute vinden. Nu har båten fått en blöja. Jag låter värmaren gå en stund först för att skrovet skall få en jämn värme.
Vått-i-vått är enligt följande
Eftersom skrovet är fasat på utsidan och plåten av naturliga skäl inte kan pressa upp sig där, d.v.s. bli konvex i mitten av sin konkavhet, kommer det bildas en liten ficka precis under spetsen av fasningen innan den tejpade plasten ”täpper till”. Detta kommer göra att glastyget kommer säcka ner en aning. Men genom att låna lapp nummer ett från utsidans tyghög tillsammans med spackel ovanpå lapp nummer tre blir laminatet jämnt. Nu är det bara att åka med. Blanda plast, pensla på, lägga dit och väta tyg, arbeta bort luftfickor och upprepa tills den sista och största tygbiten är på plats.
Genom att jag värmer upp skrovet försvinner risken för kondensering, vilket annars kan ställa till problem i och med aminosvettning som uppstår när epoxin kommer i kontakt med vattnet i luften.
För att Epoxin att skall vara lätta att blanda, håller jag den rumstempererad i en kylbox som även går att värma mat med.
Hela tiden håller jag ett öga på temperaturen inifrån. Ungefär 28 grader precis vid hålet och ca 25 i utkanten av plåtens område, sedan avtar det ganska snabbt, speciellt mot där båten står på en bock. Värmaren gör ett enastående jobb och överträffar alla förväntningar! Tack vare att jag byggt in effektstrypning så bir gången aldrig ryckig. Jag matar ut ca 120 W på en 50x50 cm plåt. Givaren är lite långsam så efter att den kommit upp i inställd temperatur fortsätter den upp en grad eller två även om relät stängt av. Jag justerar ner temperaturen ett par grader. Det står snabbt klart att utan värmaren hade detta arbete varit någonstans mellan mycket svårare och omöjligt.
Lamineringen av insidan tar ungefär tre timmar, inkluderat pauser och pratstund med extrapappa som kommer förbi och inspekterar arbetet. Tack vare värmedynan hade jag redan vid läggdags ett helt genomhädrat laminat kring hålet. Utanför plåtens område behövdes mer tid däremot.
Nu vill jag att laminatet skall hålla sig varmt i ett dygn, så det blir till att övernatta i båten. Jag vågar trots min nybyggda värmares förträfflighet inte lämna den själv över natten. Denna delen var mindre väl förbered - läs inte alls. Jag skrapade ihop vad jag kunde av handdukar och lakan som var tänkta som trasor och annat mjukt jag kunde hitta och lade mig för att ”sova”. Klockan 22 slocknar allt. Tydligen var båten inkopplad på ett uttag med timer. Så det var bara att ge sig ut med sladdlampa och leta efter uttag med ström i.
Så dåligt tror jag aldrig jag sovit! Det var 6 grader ute och 12 i båten, fastän elementet stod på full gas. En stund övervägde jag faktiskt att lägga mig på det nya laminatet där var det ju varmt underifrån men avstod att göra permanenta kroppsavtryck i båtens laminat.
Efter en fullständigt eländig natt åt jag frukost, sedan var det bara att sätta igång och arbeta igen. Jag tog bort värmedynan och monterade den på insidan istället. Lite spillvirke och ett par reglar som jag stötte mot undersidan sittbrunnen fick plåten att följa skrovets insida fint. Och så på med värmaren. Sedan var det bara att pilla loss plasten från utsidan och slipa jämnt den biten som hade sjunkit ner dagen innan. Sedan byggde jag upp ett vindskydd kring operationsområdet med en presenning som fick följa skrovets form. Jag fick nu en liten strut som jag kunde arbeta i. Stort nog att få in bra med ljus, ett litet arbetsbord med tyget och till och med ett värmeelement. Skrovet mätte, precis som dagen innan ca 28 grader och jag kunde arbeta i bara tröja inuti min strut. Först spacklade jag upp skarven mellan skrovet och det som sjönk ner ovanifrån dagen innan, innan jag började plasta med lapp nummer två. Nu förvätte jag tyget på det lilla arbetsbord och kunde sedan snabbt och enkelt fästa det fuktiga tyget. Detta gick bra fram till lapp nummer sju, därfter blev tygbiten för stor, sölig och ohanterlig. Därefter penslade jag laminatet och lade upp tyget tort och arbetade ut luftet på plats istället. Efter det elfte och avslutande lagret med twill tejpade jag upp en blöja med isolering och byggplast. så att hela paketet skulle hålla värmen.
Den här natten gick bättre. En räddare i nöden hade kommit ut med luftmadrass, sovsäck och nystekt raggmunk hemifrån. Med ett enormt sömnunderskott var jag trött som en slagen. Den natten sov jag 14 timmar!
Känslan av att under två dygn plastat igen hela hålet är otrolig!