Sjösättning

Alla genomföringar var bytta, packboxen på plats, den nyförkopprade propellern likaså. Motorn och batteriet däremot var inte klara så vi skulle behöva hjälp med bogsering från sjösättningshamnen till den där vi har vår båtplats.

Att hon skulle lätta i aktern räknade vi så klart med men med en förpik som konverterats till materialförråd och motor och batterier fortfarande hemma, så såg det onekligen märkligt ut. Efter ett gott skratt fick vi över en tamp till ett par vänliga båtgrannar som också skulle till Saltholmen. De bogserade oss hela vägen och vi njöt av den fina morgonstunden. Förtöjda och klara var det dags att fira med en kopp nybryggt. Då märkte jag att det var fuktigt på skrovet i förpiken. Vattnet smakade dessutom salt.

Redan förra sommaren noterade jag att någon tidigare ägaren satt igen hålet för ett tidigare ekolod eller möjligtvis en logg. Sett från insidan så har reparationen sett minst sagt bristfällig ut men eftersom vi inte varit säkra på om det läkt in något där tidigare, eller ens kunna se efter från utsidan, eftersom båten varit pallad på en bock där, har jag lämnat denna lagning till kommande år. Jag har inte, ens i min vildaste fantasi, kunna föreställa mig att en lagning av ett hål kan vara så dåligt utförd att den skulle kunna läcka. Ack så fel jag haft.

Efter att jag förklarat läget för hamnkapten gick han med på att hjälpa mig och lyfta upp båten. Det faktum att båten "satt på näsan" i sjön hjälpte nog till. Väl uppe på land började inspektera den gamla lagningen. Det gick lätt att krafsa upp några lager glasfiberväv som inte ens satt fast för att se själva lagningen.

Det visade sig vara precis så som jag föreställt mig. Någon tidigare ägaren hade  fyllt upp hålet med  polyester - helt utan armering. Två lätta slag med hammaren och en rund plugg av polyester ploppade ur skrovet. Kvar satt en träskruv, dragen på skrå in i laminatet!

Sedan vi köpte båten och vi stött på diverse olika lagningar, "lösningar" eller andra spår av någon tidigare ägarens kreativitet, eller skall jag kanske skriva okunnighet och dåliga handlag. Jag har hittills försökt hålla en sansad ton och bara beskriva de faktiska omständigheterna. Här går gränsen! Att vara okunnig och sakna handlag må vara en sak, att trots det ge sig i kast att utföra arbete man vare sig begriper eller ens kan utföra är en annan, men att inte redogöra för sina bristfälliga reparationer är i det har fallet faktiskt farligt.

Det är inte svårt att föreställa sig vad som hade hänt på kyss i hård motsjö. Pluggen hade tryckts in i båten och efter den 45 mm tjock stråle av havsvatten. Gissa om jag är glad att jag upptäckte läckan redan efter en timme i sjön!