Tanken var att lägga ett antal lager med väv runt fyra sidor av formen och med vacuumpåse hålla allt på plats under tiden plasten härdade. Innan arbetet drog igång hade vi förberett arbetet noga med följande.
Tack och lov var vi två för detta slabbiga arbete. På arbetsbänken vätte en av oss ut tyget innan det lades upp på formen, samtidigt som den andre roterade formen varvet runt och arbetade ut luftbubblor. När väl alla sex lager tyg var på kom peelply, breather-filt, vakuumpåsen och till slut startade vi pumpen.
När väl pumpen var igång så såg vi ganska snabbt att det läckte någonstans. Trotts att vi gick över hela vakuumpåsens fog fortsatta det att pysa in luft någonstans. Förmodligen kom luften bakvägen inifrån formen genom något litet hål eller skrynkla i byggplasten. Ett sätt att hantera läckage är att låta pumpen gå, vilket sänker trycket men pumpen gillar inte att dra luft, blir varm, ryker och vispar runt oljan. Men detta var inte det enda problemet.
Med sex lager väv, väl mättad med epoxi blev det tungt, såpass tungt att väven började kana. Vakuumpåsen lyckades hålla det hela på plats runt formen men tyget hade sträckt sig en aning vid upprullningen, vilket tillsammans med vikten gjorde att det bildades valkar i de nedre hörnen av formen.
Trots förberedelser med extra mycket breather-filt gick det ganska snabbt innan allt för mycket överskottsplast började sugas upp i filten. Jag hade blandat till generöst med epoxi för att väta tyget ordentligt och dessutom använt beräkningar för hur mycket plast som går åt vid handuppläggning.
Eftersom formen läckte luft och pumpen därför behövde gå konstant, var det bara en tidsfråga innan epoxin nådde vakuumporten och fortsatte genom snabbkopplingen och ut i slangen. Vid det här laget fanns det inget annat att göra än att stänga av pumpen och låta tyget säcka ner som valkar kring hörnen.
Trots att resultatet blev helt obrukbart ser jag inte det som ett totalt fiasko. Försöket gav mycket ny kunskap, t.ex.