Eftersom den nya kylboxen har andra mått än den gamla åker bänkskivan ut, vilket ger nya möjligheter - och utmaningar. Puhh!
När formen på kylboxen var bestämd kunde jag börja malla för ny bänkskiva. Fyrkantig diskho istället för rund, gärna lite djupare och varför inte två? Till slut lyckades jag hitta, i Tyskland, två hoar som skulle kunna få plats. Och så en ny utkastare, eftersom vi byter handpump mot fotpump. Det kommer bli klart smidigare att tvätta händerna men mycket svårare att tvätta fötterna.
Den gamla skivan är tillverkad i mahognyplyfa med vitt Formicalaminat, som efter 40 år trots allt är helt OK. Vi funderade både på kompaktlaminat, plyfa med Formica, stål och jag övervägde till och med att tillverka en solid ekskiva i fiskbensmönster (efter att jag tillverkat en 4,5 m lång arbetsbänk i fiskben). Till slut föll valet på 12 mm björkplywood med Formicalaminat i mahognyimitation.
Jag började med att malla ut för kylbox och diskhoar på plywoodskivan. Vi hade gjort en skiss redan i våras på hur det skulle sitta men trodde mig hittat en ännu bättre lösning. Jag tog upp hålen; sänksåg för de raka snitten och resten med sticksåg men när jag lade i hoarna och utkastaren insåg jag varför jag skulle hållit mig till skissen. Jag hade satt kranen mitt i mellan de två hoarna, praktiskt kan tyckas med snurrbar utkastare. Mindre praktiskt att man inte når den inre diskhon för att en kran är i vägen. Gör om, gör rätt.
Den här gången blev det sapeliplywood istället, björkplyfan räckte inte längre - tyvärr. Nu hamnade allt rätt. Eftersom det mesta av skivan egentligen bortsågat blev den tämligen spinkig, så jag sågade ut ett par extra "remsor" plyfa och limmade dessa i underkant som förstärkning. Området under utkastaren fick förstärkning i glasfiber istället, eftersom rören inte hade nått igenom två lager plyfa.
När allt detta var klart och hela rasket behandlat med ren epoxi var det dags att limma på laminatet. Jag mätte upp en bit av den stora rullen och skar av med mattkniv. Det var hårt som attan och sprött. Efter ett par åk med kniven kunde jag knäcka av skivan mot bordskanten.
Jag hade en burk med kontaktlim, vilket rekommenderas för laminering, så försökte, som det står på burken att påföra ett tunt lager lim på båda ytorna. Limmet var allt annat än tunnt. Klumpigt, segt och trådigare än en ostfondue. Klumpar flera millimeter tjocka vägrade att smetas ut. Tack och lov hade jag börjat med laminatet. Det var bara att vika ihop och hiva i bingen.
Efter att jag skurit ut ett nytt stycka laminat, blandade jag förtjockade epoxi som jag smorde på laminatet innan jag lade plyfakivan uppochner och gojsade in ordentligt innan jag ställde flera hinkar vatten ovanpå alltsammans. Locket till kylboxen, som jag så klart vill ha mönsterpass på laminerade jag samtidigt i dess eget hål. Mellan lock och skiva pressade jag in 10 mm kilar virade i gladpack för att lämna utrymme för teaklister kring lock och skiva.
När jag efter en dag tog isär det hela och granskade fogen såg jag att stora partier inte limmats ihop. Pingsisbordet, som jag använt som underlag eftersom det är det enda stort nog, hade sviktat under vikten av hinkarna och skapat en glipa mellan laminat och plyfa. Så det var bara till att blanda till mer förtockad epoxi, lite försiktigt lyfta upp laminatet och spruta in mer epoxi och sätta i press med. Efter ytterligare någon dag verkade allt sitta som det skulle.
Jag hade medvetet lämnat ett par centimeters överhäng på laminatet, som jag nu skulle såga loss. Jag hade funderat mycket på detta och bävade för vad sticksågen skulle göra med hårda laminatet. Jag provsågade spillbitar, provade flera olika sticksågsblad och inställningar på sågen. Testerna bådade inte gott. Det fläkte en hel del! En stor flisa gick precis i ett hörn för ytterkanten och en mindre kring öppningen för en av hoarna. Suck! Tack ock lov döljer flänsen för diskhon den ena flisan men vad göra med den i hörnet?
Istället för att försöka såga precis intill kanten tog jag fräsen och använde ett kullagrat stål för att fräsa av resterande överhäng av laminat.
Jag funderade en stund på hur jag skulle göra med fläket i hörnet och kom fram till att det bästa borde vara att tillverka en kantlist i L-profil och sedan fräsa bort en del av laminatet och plyfan. Listen får bättre fäste i och med större limmfog och fläket försvinner när jag fräser. Det tog nästan en dag, att såga upp, hyvla och fräsa ut teaklister, spår i bänkskivan och limma. Jag gersågade listerna, avfettade dem med aceteon och limmade fast dem på kanten av skivan med förtjockad epoxi. Jag gjorde medvetet kantlisterna aningens högre än skivan. Hellre att jag får slipa ner dem ett par tiondels millimeter än att riskera att de hamnar under laminatkanten.
Efter att epoxin härdat tillverkade jag en liten jigg i vilken jag kunde spänna fast sandpapper. Jag kunde sedan slipa utan att riskera att nå laminatet. I takt med att jag slipade mig ner en tiondels millimeter i taget hyvlade jag av limfogen med ett nyvässat stämjärn. Över hörnet lade jag en flaskkork och ritade in en rundning. Med jiggen kunde jag sedan slipa hörnet runt helt i vinkel till bänkytan
Med ytterkanter limmade och rundade återstår att tillverka och montera kantlister för locket till kylboxen, både i innerkant skivan och på ytterkant locket.
Formica är mycket motståndskraftigt, hårt och starkt men det är obehagligt att arbeta med. Rädslan jag hade för att det skulle flisa visade sig vara befogad. Skulle jag göra en ny bänkskiva skulle det bli kompaktlaminat. Ett inert material, helt solitt. Jag skulle slippa epoxibehandling, kantlister, laminering, risk för flisning och det skulle aldrig ta åt sig vatten. Visst det är svindyra men det skulle kanske vara värt det.