Över en månad förbrukade vi 676 Ah, vilket med vårt batteri betyder ca 2,4 laddningar. I praktiken blev det sex laddningar, då vi passade på att ladda i gästhamn när vi bunkrade. Två av laddningarna skedde hemma på bryggan innan resp. efter semestern. Det blev ganska snabbt uppenbart att batterikapaciteten inte var någon flaskhals. Naturligtvis avläste vi effektuttag och gångtid emellanåt men mest av ren nyfikenhet.
Den lägsta graden av laddning nådde vi efter vi avverkat sträckan Grebbestad - Bokenäs. Efter ha väntat ut ett busväder i Grebbestad i tre dagar kastade vi till slut loss och styrde söder ut i ganska kraftig vind från SV. Vi fick gå igenom hela Hamburgsund för motor, stöttade med motor en del norr om Hunnebo, hela Sotenkanalen och ut till Smögen. Dagen därpå var det bleke på förmiddagen, så det blev motor till Brandskär för lunch och senare tilläggning på Vasholmarna. Dagen därpå gick vi in i Koljefjorden. Vid mynningen av Malöströmmar mötte vi allt vatten som ovädret blåst in i tidigare i veckan och som nu skulle ut. Seglen fyllde fint men båten saktade in och vid mynningen stod vi helt stilla. Strömmen var så stark att en av prickarna vid handelsman Flink var helt under vatten. Här fick vi dra på rejält hela vägen fram tills vi kommit ur Björnsund och fortsatte sedan för motor upp till Bokenäs. När vi på kvällen pluggade in var batteriets laddning 34%.
Hela semestern har vi haft tillgång till "landström". Vi har laddat laptops och använt elektrisk vattenkokare (2 kW) för att koka vatten till disk, pasta och potatis etc - vilket känns rätt lyxigt när man ligger i naturhamn i ytterskärgården.
Den nya reduktionsväxeln tillsammans med nytt styrdon och gasreglage är en fröjd! minst sagt. Vridmomentet är omedelbart och fullt varvtal nås på bråkdelen av en sekund. Att ge gas vid stillastående känns som båten tar ett skutt iväg. Detta innebär helt nya möjligheter till manöver i hamn. Man kan nu med lätthet finlira vid t.ex. tilläggning. Genom att ge fullt roder och en kort (< 1 s) kraftig knuff med motorn, svänger rumpan ut och man får nosen dit man vill. Med den gamla dieseln gick inte det eftersom den behövde tid för att varva upp och då ger för mycket fart framåt.
Mestadels har vi använt motorn när det varit för lite vind men även vid ett par tillfällen då det varit tvärt om. Söderut vid Tjurpannan i sydlig vind, genom flera knops motstörm i Malö strömmar och senast när Mamman seglade ner båten till Göteborg och gick ut genom Kråksundsgap i 10 m/s motvind och kraftig motsjö. I alla lägen har motorn gått utmärkt och haft ordentligt kvar att ge.
Mellan Väderöarna och Koster gick vi för motor i närmare tre timmar då det var nästan helt vindstilla. När vi förtöjde i Vettnet var motorn 65 grader och styrdonet 44. I varmvattenberedaren fanns varmt vatten lagom till att diska upp efter lunchen.
I de allra flesta fall har batteriet var färdigladdat strax efter midnatt. En gång, när vi ströp strömuttaget till 3A, var laddning klar först kring frukost. Fläkten i laddaren hörs men stör inte.
Hittills har vi inte lyckats få ordning på alla parametrar för att återladdningen skall fungera. Jag har under semestern haft tät kontakt med tekniker på Golden Motor men är ännu inte hunnit testa de senaste inställningarna.
Men frågan för förra året kvarstår. Hur många gratis kW är total tystnad värd när man seglar? När man seglar och motorn rullar med så hörs ett surrande ljud, som varierar en aning med vågorna. I rejäl vind när man seglar runt sex knop och uppåt hörs inte detta, då det drunknar i ljudet av havet som forsar runt båten.
Innan vi kastar in handduken och byter till en foldingpropeller vill jag göra ytterligare tester med återladdning och även undersöka hur båten beter sig när man använder motorns parkeringsbroms för att låsa propellern.