Hade det bara varit mitt egna projekt, som inte familjen var intresserad av, hade vare sig renovering eller relation fungerat. Nu är tack och lov även Mamman passionerad seglare. Barnen har fått saltvatten sedan nappflaskan, så de är nästan otåligt förväntansfulla.
Men vad innebär egentligen ett sådant här projekt för en parrelation?
Jag får villigt erkänna att vi dragit igång lite för många projekt denna säsongen. Man kan med fog argumentera för det rationella i att ta renovering av pentry samtidigt som motorbyte med tanke på det skott som revs mellan motorrum och pentry och att ny kompressordriven kylbox skall in. Men saker och ting tar längre tid än man tänkt sig, och så här i efterhand hade det gått bra att låta det gamla pentry sitta kvar ett år till. Motorbytet är i princip klart nu, nästan, men pentry är det inte. Ur perspektivet familjesemester så är pentry kanske lika viktigt som motor, kanske mer.
Även om jag utför mycket av båtrenoveringen själv så är det roligast när vi är två, som grejar tillsammans, men det händer inte så ofta. Eftersom båtrenovering endast marginellt och i korta stunder intresserar de små, så blir det mycket tid själv - både för mig och Mamman.
Sedan båten kom upp på land i september 2021 har jag säkerligen lagt tusen timmar eller mer på renoveringen. Under de kalla månaderna har jag inte jobbat ute i båten, utan hemma, i verkstaden eller med projektering och planering. Ju varmare vädret blev blev desto mer arbete ute vid båten och desto mindre tid nära familjen. Många helger har jag bara sett ungarna vid frukost, för att komma hem efter att de - och mamman - redan somnat. Jag tar en dusch, pussar de små och stoppar om dem, innan jag själv däckar, inte sällan ledbruten efter att ha spenderat 5 timmar dubbelvikt inuti ett motorrum tillsammans med en slipmaskin. Innan jag somnar tänker jag på mamman, som varit själv hela dagen med två barn. Inte konstigt att hon redan somnat.
Så även om målet med sommarseglingen är att vara tillsammans hela familjen, så har höst och vår varit det omvända. Mamman och jag har tack och lov inte blivit ensamma av att vara själva. Vi har funnit tid för vuxensamtal utan barn som pockar på uppmärksamhet. Och det är nog just detta som är nyckeln till att relationen fungerar; att vi tar oss tid för samtal.
Så likväl som resten av familjen är tacksamma för allt jag gör, så är jag otroligt tacksam för att Mamman tar hand om barnen, när jag tar hand om båten. Vi behövs båda två.